Hej på Er!
Min trettiosjätte jul är här väldigt snart, vintern är som vanligt vacker och delar av familjen kommer att stråla samman, hänga kravlöst och äta goda grejer, med början på söndag. Jag brukar älska och njuta av både årstiden, och tiden i december. Men jag brukar en hel del som jag inte är nära för tillfället. Eller, vad brukar jag egentligen vara och göra?
Jag vill tro att jag egentligen är en person med självtillit som... Äsch, detta ämne blev för snårigt och tungt. Vet inte vad jag vill ha fram, egentligen. Mer än att jag längtar efter ordflöde, driv, beslut , energi och kreativitet. Inte nödvändigtvis känslan av att vara fantastisk, och festens medelpunkt, även om det kan vara trevligt det med emellanåt. Nej, bara att känna mig som något mer än en skugga av mig själv. Någon som Vill hänga och orkar njuta av sällskap, såväl andras som sitt eget. Någon som ser fram emot saker, och på sikt kan drömma om saker långt in i framtiden. Någon som är okej med sig själv, eller åtminstone sluter fred någonstans inom sig, någon gång.
Jag saknar mycket. Framförallt känslan av att uppskatta att vara jag, och hoppet om att bli någon jag kanske var en gång. Men jag har många, det behöver jag komma ihåg. Almaz, som vill vara nära och hålla koll på mig, och har överseende med mitt babyjoller dagarna i ände. Som ger mig tröst, kärlek och någon att ta hand om, sånt vi alla behöver. Familjen som outtröttligen är där, och låter mig prata, eller inte. Och Ni vänner, som vill hänga, och påminner mig om att jag ändå någonstans haft och kanske ännu har något lite att ge. Tack, och tack som läser
/ Sanna