Kära Ni!
Jag är tillbaka! 😄
Jag inser inte förrän nu hur jag längtat efter dagen då jag kunde tycka att det var läge att skriva igen, sak samma vad och hur. Som jag känner mig själv tycker jag om att använda ord, och dela med mig av tankar och upplevelser. Och jag är så tacksam över att känna att jag kan vara på väg tillbaka till den Sanna jag känner och uppskattar.
Som många av Er hade jag ett blytungt föregående år, där det mesta av min kraft gick åt till att få livet och assistansen att gå ihop. När situationen blev aningen stabilare och jag kunde slappna av lite ville jag mest sova. Jag tycktes aldrig vara pigg, trots en sömn som inte var dålig, och min själ var liksom inte med i något jag gjorde. Jag kände mig som ett skal. Orkade liksom inte bry mig om saker som brukade vara viktiga för mig. Fick kriga för att ta mig utanför min lägenhet. Och där är jag väl litegrann fortfarande, men det ljusnar 🙂
Jag har liksom gått och hoppats på Den Stora Vändpunkten som skulle ge mig tillbaka mitt känsloregister, min energi, och min livslust tillbaka, i en enda stor härlig våg. Tillfrisknandet från depressioner brukar dock inte gå till på det viset, i varje fall inte för mig. Men jag har någon form av bitterljuv glädje i att få berätta om det som redan nu blivit en liten vändpunkt.
I måndags hade jag ärende på Ålidhems Centrum tillsammans med mamma som då var min assistent. Jag var välklädd med den sedvanliga halsduken över näsan för att ge min näsinflammation så lite utrymme som möjligt.
"Jag vill ju inte att du ska förkyld", sa mamma, varpå jag vitsigt, med allvar i botten responderade något i stil med "Fast då har man ju en ursäkt till att ligga i sängen och göra ingenting..."
Den efterföljande natten började jag hosta, och idag har jag 40 graders feber, en öm hals och en kajkande mage och blåsa. Ironiskt? Ja! Komiskt? Ja!
Men vari ligger vändpunkten då? Jo, jag längtar nu efter att bli frisk, så jag får träffa folk, och komma ut till ljuset, både bildligt och bokstavligt. Jag kommer att tillfriskna från den här skiten jag har i kroppen, och förr eller senare tillfrisknar jag nog från depressionen också. Tack för att Ni är med mig resan 💖
/ Sanna