Om varför 2025 inte kan komma snart nog
Kära Ni,
Har som brukligt är lite energi idag.Men skriva vill jag göra ändå. För terapi, minneshjälp och alla Ni som bryr Er. Tack! 🥰
Så var julmånaden här och jag varit här. Jag har varit här över ett halvår och imorgon är det andra adventn
. Tiden svishar iväg så galet fort, och, bevisligen inte alls bara när man har roligt. Förr än jag anar är också denna tolvmånadersperiod till ända och jag kan få påbörja mitt trettioåttonde levnadsår. Ett stråk av viss åldersnoja till trots kommer jag, så länge jag får den möjligheten, att vinka av 2024 med känslor av lättnad och framtidstro, tillsammans med min klippa och själssyster, Nina 😍🤩🥳 Det siktar jag mot, och det lättar upp deppdimman en smula ☺️
Jag vet att jag har lång väg kvar till att må bra, och jag vet också att allt inte automatiskt blir kanon för att jag kommer hem, eller att kalendern vänder om på en ny tolvmånadersperiod. Men det hindrar mig inte från att med allt jag är längta till årsskiftet.
2024 har varit, och fortsätter att vara, mitt tyngsta år hitrills i livet. Det började med en kamp mot en allvarlig infektion, och dito sömnbrist, och sömnvägran,som gjorde mig obefogat förbannad på det mesta,och de flesta, och det hela utmynnade till sist i psykiatrisk tvångsvård. Det saktade på inget sätt ner mig, kanske snarare tvärtom. Allt jag ville där var att få komma hem, och det är jag tacksam att jag fick till sist. Jag minns inte mycket av det som hände hemma sedan, mer än atr jag hellre ville ta nattliga duschar och dito promenader än att sova. Och så var jag plötsligt uppsagd från min andra assistansanordnare på två år. Med omedelbar verkan den här gången.
Så hamnade jag här. På ett underbemannat kortidsboende där personalens stress smittar, där toabesöken känns ransonerade och dusch på riktigt som en lyx. Där jag bara som undantag får hjälp ur sängen tidigare än sist av alla. Där jag sällan kan trräffa vänner, och aldrig promenera, som jag brukar älska. Vendela, Sandro, och andra fina grannar, samt en mestadels vettig och varmhjärtad personalgrupp till trots; 2025 kan inte komma snart nog! Tack för att Ni följer min resa 💖
/ Sanna