Kära Ni,
Läget känns helt ärligt så tungt och hoppfattigt för tillfället. Att vara här med mitt ohjälpliga hjälpbehov kan ibland ge mig känslan av att vara fel placerad, en börda, och en tjatig revoltör som med flit och alla medel gör arbetslivet surt för personalen. Jag lever under en tung ickevärmande grå filt som jag så ofta som möjligt kastar ifrån mig genom att socialisera med grannar, prata med vänner och familj eller som nu, gå ner hit till mitt favoritrum, vara för mig själv och andas.
Men emellanåt hotar filten av depp och ångest att kväva mig. Och det är dåligt jag behöver vänta i timmar på att få mina grundläggande behov fixade. Men kanske framförallt när jag tvingas konstatera att jag inte har en aning när jag kommer att kunna återgå till mitt eget värdiga, vettiga liv.
Jag har mycket svårt att ha ett framtidstänk för tillfället. Men framtidsplaner har jag. Den 15 november tänker jag åka till Stockholm, för att dagen efter uppleva musikalen Dreamgirls på Chinateatern! Och som om inte det vore nog, så tänker jag stanna till tisdagen, för att dagen före vara publik på Bright Eyes spelning, någonstans granne med Globen!
I den sinnesstämning och livssituation jag nu är i verkar detta svinsvårt till fullständigt omöjligt att få till. Men jag måste åtminstone försöka tro på möjligheten. Deppfilten finns ständigt närvarande i mitt liv på ett eller annat sätt men jag låter den så gärna slippa sina uppgifter en tid och ge plats åt färg, friska fläktar och fulsång.
Jag är så glad över alla Er som läser. Hoppas Ni fått en fin start på veckan.
/Sanna