Glad dagen efter på Er! 😅
Jag vaknade upp i morse i sällskap med en trötthet, olik den jag glider omkring med vanligtvis. En trötthet som faktiskt fick mig att le litegrann där jag låg och tog in den inte helt oangenäma "Dagen-efter-känslan" några ögonblick. Då jag sedan en kort stund senare sa ett par ord till min assistent, insåg jag att min hals kanske inte var jätteglad över hur jag behandlat den under gårkvällen. Men just jätteglad var jag. Och är.
Jag har någon gång fått till mig att jag i grunden är en tacksam person, som inte alltid begär jättemycket superspeciella saker livet för att vara nöjd med det. Om det är verkligen är så vet jag inte riktigt, men ett vet jag; Det som hände den 2 november 2023, från 17:30 och framåt var superspeciellt, och jag är bortom tacksam mot alla som gjorde det möjligt 💗
Bara en sån grej som att jag skulle få göra den här upplevelsen ensam med min storasyster, på ett efterlängtat besök från storstan, som tack vare Anna på A-assistans, och Jenny själv förstås, kunde jobba med mig denna kväll... Och att vi skulle få avnjuta en tacomiddag tillsammans innan festligheterna tog sin början på allvar, det är något att inte ta för givet i mitt livs logistik. Men tacomiddag blev det, och gott och mysigt var det! Sen att syrrans plan var rätt kraftigt försenat två gånger om, på grund av extrem otur denna stora dag till ära, det gick ju nästan mest bara att förundras över, och sedan gå vidare till tacofiesta! Tur i oturen så käkar dessa två Persson-systrar relativt effektivt, utan att för den skull kompromissa med njutningen, så vi hann till och med göra oss lite extra snygga innan det var dags att åka för en stund sedan 😝😅
Spelningens starttid var satt till 20:00 och 19:55 var vi på plats, och skulle hänga in i garderoben. Jag tyckte allt ifrån bil, till hiss, till garderob, gick supersakta, och jag började bli sedvanligt speedad, och inte så lite nervös för att missa början på festligheterna. Iförd en svart tröja med glitterplickar, och med nylockad och sprejad kalufs var jag ju så redo man kunde bli! Men snart så... När vi till sist var på väg in och jag såg min kära vän och ständige FAK-kompanjon Mats strax bredvid där vi skulle sitta, då kände jag mig... Hemma! Det var bara den lilla detaljen att vi gått in från fel håll, och alltså skulle sitta på andra sidan lokalen, från Mats sett. En liten besvikelse kände jag över att inte få se min vän ordentligt, och en pockande frustration att vår inte så storslagna entré saktades ner ytterligare. Men vi hade våra biljetter, och en inte så lång stund senare var vi på plats där vi skulle, utan någon som helst missad partystart. För ganska precis 20:15 var det dags. Tack till arrangörerna, som gissningsvis tagit med en del sena ankomster i beräkning!
Till ära för ärligheten känner jag att jag vill berätta att jag var lite orolig på förhand. Inte mest för livslogistiken, utan mest för... Mig själv. Att inte kunna uppskatta och ta vara på denna efterlängtade upplevelse ordentligt, som jag mår för tillfället. Jag hade inget att oroa mig för. Jag må ha varit inte mitt superpiggaste jag, men som jag njöt! Rösterna som gick upp och ner i ett tonregister jag hade glömt existerade och samtidigt smälte samman så att det lät hur enkelt och naturligt som helst. Blandningen av nyare och äldre pärlor i låtskatten, och av lugnt och ös. Stämningen och samhörigheten mellan mig och alla närvarande i den fullsatta lokalen, som troligtvis dykit upp och betalat för sig av kärlek till supersystrarna och deras musik.
Om jag skulle försöka återge det jag minns av denna cirka en och halv timme långa glitterkavalkad, skulle jag gissningsvis få sitta här till 20:00 ikväll och Ni skulle tröttna på att läsa rätt omgående, så jag tänker mig att vi hoppar den idén. Däremot vill jag gärna plocka ut tre kanske en smula oväntade highlights i form av låtar, bortsett från de jag hoppats på att höra på förhand. Hela härligheten inleddes nämligen med denna, åtminstone av mig, smått bortglömda lilla pärla;
För mig var avsaknaden av ös och det sparsamma användandet av instrument på första låten en glad överraskning. Jag kunde bara luta mig tillbaka, njuta av de klara, starka rösterna och sjunga med! Underbart!
Highlight 2 var helt utan både instrument och mikrofoner(!?) En så andlöst vacker version av denna;
Jag ville inte överrösta de skönsjungande systrarna, men kunde inte låta bli att visksjunga lite försiktigt...
Den sista highlighten i låtväg var en jag var "tvungen" att försöka dansa till, nämligen denna;
Jag hade halvglömt denna bit, och framförallt hur dansvänlig den bevisligen är! 🤠😍 Tack kära FAK för att jag fick se inte klok ut i er närvaro 😁
Den sista highlighten för bli stämningen och känslan under den sedvanliga, men ack så alltid speciella inklappningen för extranummer. Tänk att få ösa uppskattning över den eller dom som nyss gjort din kväll magisk, genom obegränsat klappande och en del stampande, tillsammans med alla de du delat upplevelsen med, som är nästan lika förtjusta och peppade på mer som du är. Och samtidigt, trots att du vet att själva tanken med det hela är en återentré till publikens jubel, vara en liten smula nervös, "tänk om de inte kommer in igen? Tänk om vi inte klappar tillräckligt?" Men visst kom dem in igen, och rev av några till bitar. Dock inte King of the world som jag hoppats lite extra på att få höra.
Men jag är supernöjd med gårkvällen, och framförallt att ha fått dela den med Jenny och Mats. Så upplyftande, mysigt och vackert på en gång! Tack! Tack mamma som ryckte in när planet var försenat, och som fixade vinterdäck på min bil, så vi kunde ta oss säkert dit vi skulle.😘 Och tack till Dig som läser, och delar upplevelsen på så vis. En varm rekommendation är att titta på klippen, för att få en lite tydligare bild av det jag varit med om 😍
/ Sanna