Kära Nì
Jag har,via min enastående Lady Nina lyckats köpa ɓiljetter till Bright eyes spelning i Stockholm den 18 november! [om du inte känner till detta goa gäng önskar jag att du vill ta dig tid att besöka Spotify och slå på deras :At The bortom of everything". Det genialt trevande förberättandet och vad jag upplever som passion och desperation från början till gör lyssningen väldigt häftig även tjugotredje gången.)
I den minst sagt trista livssituation jag nu på obestämd tid befinner mig i orkar jag mest bara göra det som funkar för att överleva en vecka i taget. Men jag vet ju ändå någonstans att bara jag lyckas härda ut tillräckligt länge så har jag, förr eller senare ett liv och en framtid att komma hem till.
Att ge mitt kommande liv, hur avlägset det än känns just nu, kärlek och omtanke är som jag ser det tÿp bästa sättet att
kämpa mot denna jäkla depression för att till sist stå som vinnare, ja den här gången också.
Jag har överlevt fler humördippar än jag har kraft att räkna och det kan kännas så tröstlöst att de alltid tycks komma tillbaka. Något jag verkligen försöker orka hoppas på kring min framtid är att få såpass trygghet i mig själv att jag slipper dras med i snitt en depression vartannat år. Och jag lovar att jag, min handikappade stolthet till trots, ska tatt man hjälp för att nå dit.
Och; jag både hoppas och tror att min så djupa andetag personliga och älskade berättelse om Nadja och Johannes kan bli en ungdomsbok! När jag landat i mitt nygamla friare liv känner jag mig förhoppningsvis redo för det utmaningsprojektet.
/ Sanna