sannafunderingar.blogg.se

Fina Följare! Jag är så innerligt trött. Jag sover okej till riktigt bra, ändå har jag energinivån av en knaprig livslust gumma som mot sin vilja närmar sig 95 tunga levnadsår. Jag vet att det troligtvis mest är depressionen i sig själv som får mig att känna så här men den tanken föder snarare frustration än skänker tröst. På riktigt liksom, hur länge ska jag behöva dras med detta dåliga skämt till sjukdom? Men, depressionen är inte enbart i vägen den här gången. Det har sina fördelar att ha en knaprig gamlings själ när jag nu bor här på korttidsboende på obestämd tid. Den mestadels väldigt fina personalen som verkligen gör ett jättejobb och sitt allra bästa har sjukt svåra och enligt mig väldigt orättvisa förutsättningar i sitt jobb vilket gör att de lever under i princip konstant stress under arbetstid. Stress över att inte räcka tiĺl för boende som har ont i kropp eller skäl eller bägge Stress över att inte hinna förhindra en fallolycka eller ge medicin i tid. Och så vidare. Och all denna Stress undgår inte att påverka oss boende, hur mycket det än försöks från bägge håll. Och, om inte jag varit så sjuk i depression son jag faktiskt är och varit mer sammankopplad med känslor, och samtidigt haft en mer okej mängd energi, ja då kunde det nog ha blivit en och annan regelrätt utskällning både angående stressen, deras, som jag så ofta får ta del av mot min vilja och bristen på toahjälp i rimlig tid, på morgnar och nätter. Och skälla vill jag inte. Så jag får vara tacksam för min psykiska ohälsa i just det här fallet. Något annat jag är tacksam för, i de allra flesta fall är mina vänrelationer. Och många av Er har tackat många gånger .Just i det här speciella inlägget vill jag använda för att uppmuntra och uppmärksamma någon jag har lyckan att ha fått ha vid min sida i tio år i höst. Karoline Edlund Käraste godaste smällkaramell min, vilken tur jag har som får ha dig som min vän. Du tokvackra kvinna inifrån och ut, med ett så varmt hjärta och en utstrålning och livsglädje så unik för just dig. Du med dina odödliga Karriscitat och din generösa personlighet som så många gånger fått mig att skratta och känna hopp om livet. Karris gumman, det blir inte lika många kramar nu, men jag vill att du ska ta in vad samtalen vi har betyder för mig. Förutom att jag vill veta hur du har det så blir jag under din inverkan som någon som druckit flera koppar varm choklad med en massa marshmallows på toppen;varm, mysig och sockerhög! Tack godisbiten min! / Sanna