Om min verklighet i natt och denna morgon samt en toppennyhet i min livsplan
Jag ligger i min säng på rygg. Jag har mina allt mindre kapabla ben utsträckta och min favoritsovtröja, den från Stockholm stadion-tävlingen 2002, som något mirakulöst ännu håller ihop nerdragen över min fisbelastade bulldegsmage. Klockan är strax efter 07.00 och jag är så kissnödig.
Jag larmade nattpersonalen redan vid 03 och bad om hjälp. Då blev jag ombedd att vänta, tills kaoset på en annan våning och enhet blåst över för denna gång och jag vet att den snälla nattvarden hade för avsikt att hjälpa mig så snart situationen i jobbet tillät, men här ligger jag dock, inte mindre okissad för det.
Jag larmar dagpersonalen och sedan jag fått bekräftat att ingen dubbelbemsnning är möjlig före 08, djupandas jag en gång och släpper lös i blöjskyddet jag har på mig.
Likt en fridsam liten bäck smårinner vätskan från blåsan neråt och trycket lättar. Tyvärr rinner denna bäck lite väl fritt.
Jag känner på min kära tröja. Den är blöt. Rejält så. Jag blir klibbig och kall på under trettio sekunder och den frätande vätskan börjar snart klia på min kropp. Det hela känns äckligt och ovärdigt men jag kan inte göra något annat än att vänta och hoppas att hjälpen inte dröjer alltför länge. Det gör den inte heller, och jag lyckas till och med flirta till mig en halvdussin av den personal jag uppskattar kanske. mest av alla.
Sedan, efter frukost med mina medboende känner jag mig redo att komma ner hit, till min fina fristad här i aktivitetsrummet och dela min upplevelse med Er. Delar gör jag eftersom jag vill belysa systemfel i att inte bemanna tillräckligt på boendet och hur alla inblandade mår dåligt av det. Självklart är det okej att dela vidare
Jag har siktat in mig på musikalen Dreamgirls som går på Chinateatern den sextonde november! Det sammanfaller perfekt med min spelning med Bright eyes som är den artonde! Dreamgirls känns som något i Sannas smak, någon av Er som har sett den?