Fina Följare,
Idag känner jag att jag varken har energi, humör eller material för något novelliknande inlägg i debatten med mig skälv. Men ett lagom litet inlägg blir det. Typ. Kanske.
Att vara och försöka leva där jag nu befunnit mig hela min 2024somnar känns inte sällan som en daglig kamp. Fysiskt, mentalt, själsligen och på alla andra tänkbara sätt kämpar jag. Och när den mörkaste sidan av mig undrar vad som egentligen finns som är värt att kämpa för med just mitt existerande på planeten brukar jag försöka tänka på Er vänskap och kärlek, hur mycket Ni ger och hjälper mig, och under mina ljusare stunder kan jag ibland hoppas på att kunna göra detsamma för Er.
För förr eller senare, oavsett hur det känns just nu kommer jag ju en dag Hem! Och då önskar jag mig att lite I taget och i rimligt tempo kunna
@ Fika, äta och prata med Er, om både stort och smått, ledsamt och lättsamt, framförallt om Era liv under den långa tid jag varit hemifrån
@ Laga en bönchili med Ris!
@ Storhandla!
@ Baka kakor och bröd!
@ Ta promenader!
@ Planera för nästa skrivprojekt
@ Kolla sport och filmer med AB Bostadens jämförelsevis extremt breda kanalutbud och kanske äta en skål med popcorn då och då.
@ Simma, cykla och stretcha!
@ Tokgosa med Almaz utan att skrämma henne eller invadera hennes personliga utrymme.
.(.. Såklart vill jag också få göra sånt som att gå på toa och duscha med rimliga mellanrum och få den typ av hjälp utan stress, men med personlig assistans är de sakerna såpass självklara att de inte behöver stå med i min livsplanslista.)
Däremot dröjer det länge innan jag frivilligt, eller alls
@ Äter potatis!
@ Tittar på TV-nyheter
@;Tittar på dito reklam
@ Slötittar på TV
@;Tar diskussioner där jag känner att jag lika kunnat låta bli, framförallt när det gäller assistenterna.
Det var det för nu tror jag... Önskar Er en fin måndag!
/ Sanna