Kära Ni,
Vad det värmer mig att så många av Er var inne och läste mitt senaste inlägg! Bloggar ju mest för självläkning och minneshjälp,men jag ska inte försöka påstå att Ert intresse inte ger mig den extra motivation jag behöver för att orka plippra. Tack!
Denna natt resulterade i långt över tio timmars sömn. Nyss var jag ute i den höstfriska trädgården och andades den klara luften samtidigt som jag tog in skönheten i den sista septemberdagen för 2024. Jag frös måttligt, iförd ett av mina senaste shoppingfynd, en julig myströja från HM, sparsamt prissatt och aningen för varm för inomhusbruk. Ikväll påbörjas inskolning med den andra assistenten av fyra, som behövs för att täcka mitt grundschema. Oavsett om det blir närnare november eller december, så ser jag någonstans ett slut på min långa kortidskarriär!
Trots allt detta känner jag mig så innerligt, ja liksom fattig. På kraft, motivation, skratt och gråt. Känslolivet gäckar mig oftare
än då och då och depressionskonsult Gun-Britt sitter i kulisserna och gnuggar händerna av förtjusning.
Mer än gång under mitt vuxna liv har jag frågat mig hur i hela friden jag blev så här. Varför får jag dessa depressioner av och till sedan 2007, och finns det verkligen inget vettigt sätt att bli frisk, på lång sikt? Helt ärligt, jag vet varken det ena eller det andra. Jag har inga svar. Dock så tror jag mig ha en liten aning om hur det går att lindra det hela. Och här ger jag Er, min påbörjade antidepplista. Jag behöver;
@ Hitta sätt att hantera mina misslyckanden!
Jag avskyr verkligen att inte klara av saker, och alldeles särskilt det jag verkligen. Om det är jag långtifrån ensam. Det möjligen lite mer ovanliga med mig är min tendens att... Ja, kanske nästan gå under jorden, i varje fall ghosta mina vänner när jag tar ett misslyckande riktigt hårt. Och därmed kommer vi till nästa punkt;
@ Ta hand om mina relationer!
Naturligtvis vill jag träffas och hänga med viktiga personer, men telefonsamtal och meddelanden hjälper också..
@ Sätta ord på det!
Prata, skriva, blogga, det mesta funkar! Mina depressioner frodas under tabu.
@ Förstå vikten av att chilla ibland, samt äta och sova vettigt!
Oavsett känslan av att vara oövervinnerlig, som kommer över denna allt eller inget-människa emellanåt.
... Och där nöjer jag mig, för nu åtminstone. Ta hand om Er, och varandra.
/ Sanna
⁷